- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
206

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hvad han tyckte, att hennes, fina, musikaliska röst
smekte hans öra - - Hvem var hon, denna underliga
ljufva kvinna, som mött honom midt på gatan å en tid på
dygnet, då endast slarfklädda gatnymfer af fjärde eller
femte klass bruka stryka längs väggarna och tillropa
karlarna fula ord med skrofliga röster.

Men att hon tilltalade honom först! Det väckte hans
förvåning, och en misstanke på något, som han ej trott
förut.

Hjärtat stod honom i halsgropen, då han skulle svara,
så upprörd var han af varma känslor och sinnlig
berusning.

»Jag skall gå hem - - och Ni?»

Hans röst var inte ful. Det låg någonting medfödt
intelligent uti den. Och den ägde en viss djärf säkerhet,
trots hans sinnesstämning.

Från Ninnis, den förfinade kurtisanen, synpunkt ägde
hans röst en nyans af råhet, medtagen från fabriken eller
värkstadens atmosfär, men det var ju någonting dylikt hon
önskade - - hon hade visst inte väntat att han skulle
vara någon förklädd prins.

Som svar på den fråga, han inlagt i sista delen af sitt
svar, kunde hon icke återhålla ett hjärtligt skratt.

»Jag? — —»

Hur skulle hon fortsätta?

»Jag skall också gå och hem lägga mig», tillade
hon hastigt.

Därpå följde ett nytt klingande skratt. Hon tyckte
att deras frågor och svar voro så utomordentligt
enfaldiga.

Den unge mannen hade icke blifvit så litet förlägen
vid hennes upprepade skrattutbrott. Hvad skrattade hon
åt egentligen? Såg han dum ut? Jaså, hon gjorde, den
eleganta »flickan» - ty det var naturligtvis en sådan! –
narr af honom, den simple arbetaren. Nå, då skulle han
visa att han icke var någon tafatt bonddräng! Och detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0554.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free