- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
212

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


På förmiddagen knackade städerskan på dörren till
sängkammaren, som hon brukade.

»Stig på!» ropade Olga, som vaknat för en stund
sedan.

»Nej - -» hörde pigan en karlröst säga. Den lät
som om dess innehafvare varit blyg.

Detta gjorde naturligtvis att Jenny steg på ännu
raskare. Rösten kände hon inte igen. Den tillhörde icke
någon af de mera bemärkte spelgästerna. Hon blef ytterst
nyfiken.

Då hon kom innanför dörren såg hon ett karlansikte
hastigt försvinna under täcket, som drogs upp af ett par
händer, hvilka icke voro Ninnis. På en stol såg hon en
del karlkläder ligga vårdslöst kastade och bland dem -
skulle hon tro sina ögon? - en blå och fläckig
arbetsblus.

»Jag har sällskap», sade Ninni skrattande, »skynda
dig och sätt på kaffe!»

»Det är redan färdigt, fröken!»

»Nå det är bra, då kan du gå efter ett par koppar!»

— — —

Vid middagstiden gick han.

När han skildes vid Ninni, såg han tydligt, att hon
helt och hållet förändrat sätt mot honom. När han fått
på sig sina simpla kläder, såg han, att hon nästan kände
förskräckelse för honom. Han hade också själf så svårt
att finna sig, att han bara önskade komma därifrån.

Nattens mystiska stämning hade flytt sin kos, hon var
den eleganta världsdamen och han den tafatte
kroppsarbetaren, mellan hvilka ett stort svalg var befäst.

Hon följde honom till dörren och tog afsked afmätt
och kallt, nästan med en smula förakt.

Han bugade sig så artigt han kunde och stammade
några osammanhängande tacksamhetsord.

Hon bad honom icke komma tillbaka — — hon kände
icke den minsta lust att vidare träffa honom - - när
han gick, var han fullt medveten om, att det var både

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0560.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free