Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoförsta kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
voro båda nog skarpsinniga att snart komma till klarhet
om, att den hetsiga opinionens dom skulle falla tungt
öfver deras personer.
Från Ninni Sterns våning hade allt sällskapslif flytt
som genom ett trollslag. Det var som om man ritat ett
svart kors på dörren och skrifvit där ofvanför: »träden
icke in öfver denna tröskel, ty dessa rum äro besmittade!»
Det var endast gumman Storm, som var Ninni trogen -
eller måhända rättare Ninnis goda konjak. Den
pladdrande gamla tanten kom regelbundet för hvarje dag och
drack en kaffegök. Fastän hennes sätt långt ifrån
behagade varietésångerskan, var det dock en omväxling och
ett tidsfördrif, när hon kom på besök.
Hon språkade vidt och bredt, gumman Storm. Hon
hade nog reda på, både hur vildt det spelats och hvad det
tagit för ändalykt. Hon hade nog hört det giftiga pratet
ute i staden, men både hon eller Ninni undveko sorgfälligt
att vrida samtalet det minsta grand åt det ömtåliga hållet.
Ninni uppträdde fortfarande. Hon fick ännu samma
applåder och bravorop. Hon var fortfarande skönhetens
och behagets strålande stjärna på varietétribunen ...
Men hon märkte ändock själf, att det låg någonting i
luften därute i den stora salongen. Någonting svart och
hemskt, som växte och växte - och som kanske till sist
skulle kastas i ansiktet på henne. Åtminstone trodde hon
det själf.
Hon var emellertid glad, att det nu inte var många
dagar kvar på säsongen, och hon hoppades att fienderna
ej skulle få det färdigt till dess att varietéen stängdes för
vintern.
Hvad var det då hon fruktade? Jo, helt simpelt en
uthvissling. Brun hade spårat upp det och meddelat det
åt henne. Hon hade alltså fått kännedom att man
förberedde någonting, som för henne som artist och kvinna
skulle blifva fruktansvärdt.
Hennes f. d. spelgäster, dessa afsvurna fiender,
hvilkas sedelhögar hon ännu gömde på i ett litet järnskrin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
