Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugotredje kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansikten något närmare skulle man kunna upptäcka tre
olika karaktärsklasser: de glädjestrålande, de svärmiska
och de fånigt tillbedjande. Af den förstnämda klassen
fans det måhända största antalet, ty frälsningsarméns
religion är ju först och främst jubel och klang och
lajtiata. De glädjestrålande hade lifliga ögon, närvösa
muskler och ett af triumferande leenden ständigt skinande
anlete. De svärmiska hade blek hy, blåringade och djupa
ögon och i hvarje deras rörelse låg en slags förklarad
tillfredsställelse. De fånigt tillbedjande hade intetsägande
ansikten, halföppen mun och tölpiga gester, men
kännetecknades för öfrigt en bornerad skrytsamhet i miner och sätt.
På den med amfiteatraliskt ordnade bänkrader
försedda tribunen rätt fram, sutto officerare, kadetter, de
utvalda sångarna samt musikanterna, med ansiktena vända
mot publiken nere i salen. Barrieren var höljd af ett
eldrödt skynke och bildade i midten en utskjutning, i hvars
vinklar ett par röda och blå frälsningsfanor voro
placerade på ganska långa, mörkröda stänger. På fondväggen lyste
»eld och blods»-vapnet, och tjugutalet musikanter hade
bjärtröda skjortor med hvita bröstsnodder. På grund
däraf sågo de naturligtvis mycket viktiga och förnäma ut.
På plattformens bänkrader dominerade för öfrigt den
blodröda färgen. Den fans i trikåtröjorna på kvinnorna
och i ylleskjortorna på männen. Och den värkade - som
beräknadt var - mycket pittoreskt dekorerande.
För öfrigt var salen icke något vidare festligt
dekorerad. Den svenska kaptenen, som kom direkt från
London och hvilken i afton skulle göra gästroll i den
svenska hufvudstaden, var visserligen en mycket intressant och
folkdragande personlighet, men stod dock icke ännu
tillräckligt högt i graderna för att man från arméns sida
skulle göra någon vidare affär af henne. Ty man söker
ju i allmänhet inom frälsningshären att med järnhand
uppehålla diciplinens demokrati gent emot underordnade, hvilka
föregåenden dessa än haft innan de stälde sig under
blodets fana.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
