Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofjärde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omväxling, som gjorde sig gällande? Var det hån och drift
med gud och religionen och armén och publiken och
alltsammans? Eller hade värkligen denna psykiska makt öfver
alla makter, som benämnes religion, den öfversinliga
dyrkan af ett gudomligt, allsmäktigt och syndfritt, väsende,
tron på »blodet» och dess rättfärdiggörande kraft, förmått
under några veckor så helt och hållet omskapa en
mänsklig varelse?
I det yttre hade Olga Löfborg - hon hade nu
återtagit sitt värkliga namn - både förändrats och icke
förändrats under de tre år, som hon varit på främmande
mark.
Hennes kropp hade blifvit något fylligare, bröstet hade
svällt ut och höfternas rundning blifvit kraftigare, men
figurens smidiga linier och fulländande proportioner hade
icke lidit det ringaste men däraf.
I hennes ansikte hade tydligen de rasande
utsväfningarna efterlämnat spår, det kunde icke förnekas, om de
också icke kunde upptäckas af en betraktare, som
ej var allt för skarpsynt i kväll vid ljusskenet, då
kinderna också glödde af den inre inspirationens eld. Hon
såg icke sjuklig och förstörd ut, tvärtom, hon hade fått
litet hull, hon hade lefvat godt och flott, men ögonringarna
hade svartnat starkt och kinderna hade blifvit något
pussiga. Vid dagsljus skulle man äfven kunnat upptäcka,
att den förr så bländhvita ansiktshyn chanserat en smula,
blifvit gul och att skrynklornas härjningståg redan
bebådats genom några nålrispor kring mungiporna. Men hon
skulle otvifvelaktigt långt längre kunnat bibehålla sin
barndoms friska skönhet, om de tre utländska årens yrande
lif icke sugit på blodets och närvernas lifsmust.
Men ingen af de i frälsningslokalen närvarande, hvilka
sett henne förut, skulle dock kunna påstå, att hon
förlorat något i sin skönhet, betraktad som helhet. Hon hade
haft för mycket att taga på, för mycket att offra, för att
några år, om också aldrig så utsväfvande, skulle kunna
sköfla dessa fina och gedigna behag. Och i afton, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
