Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofjärde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyckades eller ej, lämnade de städse hvarje person med
ett: »Gud välsigne er!» på läpparna...
I dag blef det ett alldeles ovanligt godt fiskafänge.
Och det måste man ju ha väntat, efter den utmärkta hjälp,
som erhållits af den nye kapten. Isynnerhet var det
kvinnor, som infångades. Och ju större lyckan var, ju ifrigare,
ju outtröttligare och envisare blefvo de stridande. I dag
skulle djefvulen lida ett stort nederlag!
De hade kommit på de kvinliga soldaternas lott att
tilltala de kvinliga åhörarna. Och så fort de märkt att
en enda åhörarinna, som hade feberhet kind eller vått
öga, hvilka kunde beräknas stå i något sammanhang med en
inre rörelse, kastade sig en tre, fyra officerare eller
soldater på henne som blodhundar. De borrade sina blickar
i hennes ögon, de lade sina händer på hennes axlar och
hviskade brännande frälsningsord i hennes öron.
Och när hon var tillräckligt preparerad, och man
märkte att hon började mjukna och ge efter, bars hon till
hälften fram af ett par frälsningstöser och påskjuten af ett
par andra ...
På det sättet tvingade man syndare in i himlen...
Och när tåget kom fram till pallen, satte »adjutanten»
en hvisselpipa till mun... en gäll, skärande hvissling...
sången upphörde ögonblickligen, på en fjärdedels minut,
och efterträddes af en dånande applådsalfva, under det att
rundt omkring hördes jublande halleluja-rop och
hundratals röda och hvita näsdukar började att fladdra kring
salen ...
Så bärgade man själarna...
Och vid botpallen hade den fångade själen ännu en
het kamp att genomgå, en kamp under tårar, själskval,
böner, syndabekännelse och ångestrop...
Snart var hela den långa bönpall en full af bedjande
och gråtande, mest kvinnor, här och där en ung man
instucken. Somliga gjorde ganska snart ifrån sig och stego
upp igen och satte sig på en bänk, förgråtna men
skinande af lycka och tro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
