Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugosjette kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nå, hvad vill Ni då med edra konster...?» frågade
han, med ett försök att spela modig.
»Konster», upprepade hon, »så oartig Ni är!»
Hon beslöt, att ej blifva förargad, hvad han kom att
säga.
I det samma kom en manlig »soldat» från ena
trappan. Soldaten passerade öfver gården till den andra
trappan. Liksom af en instinktmessig öfverenskommelse drogo
båda sig inåt hörnet för att icke synas.
De lyckades också i mörkret blifva osedda, men denna
slumpens rörelse hade fört dem tillsamman. Musikanten
kunde icke underlåta att med sin kropp snudda vid
hennes. Och den hjärtlösa förförerskan begagnade detta
tillfälle att, liksom hon blef förskrämd, trycka sig med hela
sin varelse mot honom. Beröringen af hennes mjuka,
varma kropp värkade som en elektrisk ström af
sinnlighet på hans själ. Det utslängde tanken på allt annat i
världen utom den kvinna, hvars kroppsvärme han kände
genomtränga kläderna och rusa in lik heta gaser i hans
blod.
Dock så stor var hans blyghet, så manligt oskyldig
hade några års samvetsgrann afhållsamhet gjort
honom, att han icke förmådde framtvinga en djärf
rörelse, som i högre grad skulle tillfredsställa hans begär.
Han ville klappa hennes kind, han ville stryka hennes hår
- - åh, han kände behof efter så många ömma utbrott.
Men det var omöjligt, han kände sig som en ung flicka,
som för första gången afhör en kärleksförklaring...
När Olga begrep, att det icke skulle blifva någonting
af, måste hon alltså själf taga det första steget. Med en
kattlik rörelse, lika mjuk som den var blixtsnabb, kastade
hon armarna om hans hals och tryckte sina läppar mot
hans ...
Under en tystnad, som nästan föreföll högtidlig,
kysstes de gång på gång...
Nu, men först nu, märkte Olga, att nattens vinterkyla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
