Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoåttonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han kände hjärtat slå af stormande glädje. Men när
kvinnan kom närmare, såg han genast, att han misstagit sig.
Åh, hvad han tyckte att de sågo tölpiga och vulgära ut,
alla dessa gestalter mot hennes!
Snart kunde han icke stå ut med att stanna inne och
vänta på henne. Han måste ut för att söka upp henne på
vägar och stigar.
Hvar höll hon hus? Hvad tänkte hon på, som på detta
samvetslösa sätt lät honom vara ensam, då hon visste, att
han längtade efter henne med hela sin själ, då hon visste,
att hon var den enda, som kunde bortjaga den ruelsens
naggande oro, som förföljt honom ända sedan han
återfallet i lasten och synden. Hvad var hennes afsikt? Det
var inte möjligt, att hon allaredan tröttnat på honom och
i andra armar sökte tillfredställa sina nyväckta begär.
Han kastade frånvarande på sig sina ytterplagg och
gick ut i staden. Han kände sig alldeles säker på, att
slumpen skulle vara honom behjälplig att händelsevis
stöta på henne.
I flera långa, långa timmar ströfvade han omkring,
öfver allt späjande med på samma gång oroliga och
hoppfulla blickar. Han gick hela Drottninggatan i ända, både
upp och ned, han gick rundt Gustaf Adolfs torg, längs
hela Regeringsgatan, gång på gång genom
Kungträdsgården och längs Hamngatan - han hade liksom en aning
om, att han skulle råka på henne i de centrala och
folkrika trakterna. Men äfven till mera aflägsna platser stälde
han sina steg. Hela Humlegården genomsnokade han med
en spårhunds ifver, men det tyckte han sjelf var
vansinnigt, ty där fanns naturligtvis inte en människa. Det är
naturligtvis först när träden begynna att löfvas och sofforna
utflyttas som gardisterna och pigorna börja att reda sina
kärleksidyller i Humlegårdens skuggiga vrår.
Vid tolftiden befann han sig på den med en lätt
isskorpa betäckta asfalten utanför Berzelii park. Från
Berns’ salong, som nyss stängts, troppade då och då ett
fästligt lag af herrar, med hattarna på nacken och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
