Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoåttonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon såg riktigt vild ut, där hon till hälften dansande
och till hälften raglande spatserade fram mellan de bägge
druckna herrarna, hvilka voro elegant klädda i höga
hattar och förstklassiga öfverplagg.
Han inväntade dem tills de kommit midt framför honom.
Han skulle icke vika ett steg åt sidan. Han skulle visa
henne, att hon var hans tillhörighet, så länge de icke skilts
åt genom en gemensam öfverenskommelse.
Hvilken nedrig kvinna! Hvilket samvetslöst odjur
var det inte, som han följt med ut i världens rusande
nöjen ifrån arméns bedjande och försakande värld! Hon
hade gått ifrån honom utan att säga ett afskedsord,
sorglöst som om hon haft att göra med en alldeles främmande
person, men alldeles tydligt från första stund i den fulla
afsikten att söka annat sällskap ... Men, gud i himmelen,
hvad han älskade henne i detta ögonblick. Han hade icke
anat att hans kärlek varit så stark, ty han hade varit så
säker på att hon ej skulle svika honom på mycket länge.
Han hade tänkt att de båda rymlingarna skulle känna sig
å båda sidor så starkt förenade af ödet, att afskedets stund
låg långt bort i fjärran ... och när en man är säker på
en kvinna, så är han icke på långt när så fullt medveten
om sin kärlek till henne som när han står färdig att
förlora henne.
Nu stod han i ett sådant ögonblick - - och då
trängde hela den brännande lidelse för den vackra Olga,
som tändts och allt starkare utvecklats i hans själ, fram
med en våldsam kraft.
Olga hade ej varseblifvit honom ännu. Hon tänkte
endast på sina glada kavaljerer. Han var redan glömd,
hon hade icke nog intresse för honom att varseblifva
honom på afstånd. Nå, han skulle väl träda fram och
presentera sig - - -
Just som det halfdubbla paret kom midt framför
honom, smög han sig bakom det, liksom en tiger, som ej
törs möta en öfverlägsen fiende framifrån. Han grep ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
