Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonionde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var dylika tankar, som i ett yrande virrvar
jagade igenom hans hjärna. Hvilken utaf dem, som var
starkast, de första eller de sista, det var nu svårt att
afgöra, men de strömmande alla på honom som ett
fruktansvärdt vågsvall, och de gjorde honom känslolös för alla
kloka reflektioner och alla tankar på följderna af det, han
ämnade sig till...
Hvad ämnade han då göra?
Jo, det föresväfvade honom, att han borde springa
fram och slita henne ifrån dessa brutala sällar, ställa sig
vid hennes sida och rikta deras angrepp mot sig i stället
för mot henne ...
Han insåg, eller rättare, hade icke tid att reflektera
öfver det barnsliga, det lönlösa i sin handling, han kunde
ej taga invärkan därutaf; att dela hennes skam, hennes
öde, det var det enda, han åstundade.
Med samma dödsförakt, som den värkligt älskande,
han må kunna simma eller ej, kastar sig i vattnet för att
rädda sin kärleks föremål, som håller på att drunkna,
kastade han sig in i den lilla folkhopen, hvilken emellertid
för hvarje stund tätnade allt mer.
Han knuffade undan den ena efter den andra med en
herkulisk styrka... Man förstod att han ville fram, att
han kände kvinnan, och man vek undan så godt man
förmådde, väntande någonting extra pikant och rafflande ...
Snart stod han framme vid dramats hufvudpersoner
- - rasande som ett vilddjur slog han till den ena
poliskonstapelns hand, så att den släppte taget i Olgas arm,
och ropade med en af vrede förstäld röst:
»Skäms Ni inte att behandla en kvinna på detta sätt!»
Poliskonstapeln hade tydligen icke väntat ett dylikt
angrepp, ty han blef synbarligen mycket förbluffad öfver
detta intrång i sina rättigheter, då åskådarna förut
förhållit sig så passiva till uppträdet.
»Hvad är Ni för en?» röt han slutligen till i rå
öfversittareton.
»Jag är en vän till detta fruntimmer och jag ämnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
