Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettionde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varit prostituerad, men hon hade icke stått under någon
flick-mammas uppsikt eller haft sin bostad i någon
bordell-kasern. Hon hade varit sin egen husbonde och en
själfständig hyresgäst, och däri låg alltid något sken af
anständighet och anseende.
Men så hade hon icke nu kunnat arrangera det för
sig, och därför måste hon hux flux flytta in i ett
möbleradt rum, som stod ledigt och hvilkets urblekta möbler helt
säkert begagnats af ett tjugo- eller trettiotal »flickor» före
henne.
Det var starka, våldsamma, syndiga drifter, som
marterat henne den dagen, då hon gifvit sig ut från sin
rymningskamrat i hotellrummet. Det hade plötsligt kommit
på henne en outhärdlig, kväljande ledsnad att lefva det
idylliska kärlekslifvet tillsammans med en enda, värkligt
trånande älskare. Det var icke något för hennes sinne.
Det kunde vara rart nog som en flyktig episod, men icke
i längden.
Hon hyste dock så pass mycken respekt och aktning
för Oskar Landbos hängifna trohet - honom, som hon så
dämoniskt lockat i sina garn och till sina planer - att
hon icke kunde säga rent ut: »jag har tröttnat på dig och
ditt enformiga kärlekssnack, nu går jag för att skaffa mig
omväxling!» Därför nästan smög hon sig bort, därför hade
hon icke ett ord till slutligt afsked. Men hon gick ifrån
honom med den bestämda föresatsen, att kasta sig vildt,
häjdlöst, utan sans och måtta, i hvarje nöje, som bredde
sina armar mot henne. Hennes njutningsbegär och
nöjeslystnad hade gränsat till det vansinniga, det onaturliga.
Det var en lång tids afhållsamhet, som kom hela hennes
själ att brinna af köttslighetens heta lågor. Det förgångna,
som hon upplefvat i Stockholm och Paris, syntes henne i
minnets romantiska belysning ligga som en lockande,
grönskande oas midt i torrhetens stora öken, och hon ville
hängifva sig däråt ensam, fri, lössliten från alla band och
förbindelser.
Och hon hade gjort det också. Han, som väntade på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
