Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioförsta kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I den här stilen pratade de en stund. Därpå
rekvirerades opp vin, och stämningen blef snart mycket
uppsluppen.
Olga gick ej till hvila det första dygnet i
kopplerskans håla förrän vid fyra-tiden på morgonen.
Dessförinnan hade hon lärt att känna en hel del af
platsens stamkunder, både nere i den stora serveringssalen
och uppe på sitt rum.
Man måste medgifva att hon väckte formlig sensation.
Många kände igen och visste om, både att hon var den
en gång så firade Ninni och att hon varit på armén den
sista tiden. Det gaf en ytterst pikant fläkt åt hennes
uppträdande.
Härtill kom också hennes ovanliga skönhet. Man
riktigt slogs om henne. En så liflig täflan om en flicka hade
sannerligen aldrig egt rum i fru Adamsens utmärkta
etablissement, oaktadt hon under tidernas lopp nog haft
både skönheter och jämförelsevis intelligenta damer.
Olga blef primadonnan.
— — —
Den första månaden gick ganska lätt och behagligt
för Olga. Det smickrade ofantligt hennes fåfänga att vara
tillsammans med en hel liten flock af unga flickor, hvilka
hon öfverglänste.
Det hände ibland vid nio eller tiotiden om kvällarna,
att hela flocken i sina lätta mottagningsdrägter voro
församlade kring runda bordet i midten af sällskapssalen.
Det kunde vara en stund af stiltje, då inga manliga
gäster voro närvarande.
Men plötsligt ringde det - -
Fru Adamsen hade nämligen för princip att låsa
porten redan klockan nio om kvällarna. Skilnaden mellan
gården och gatan utgjordes af ett half-förfallet plank, som
bildade ett värdigt komplement till den gamla träkåken,
hvilken ännu, på grund af att ägaren fick så stor hyra,
stod kvar bland de omgifvande moderna stenhusen som ett
minne från det Stockholm, som håller på att försvinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
