- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
362

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioförsta kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dessa, som under en period af sin ungdom göra karrier
inom prostitutionens värld. Hvem kan svara på!

Ty de flesta af dem äro dock dagsländor! Det glider
som en ström genom två portar. Ut den ena vägen och
in den andra. Och hvart leder den strömmen, som
rinner ut?

Det är inte värst lång väg mellan de båda portarna.
En åtta eller tio år, eller femton på sin högsta höjd, men
stundom inte mera än fem och sex.

Man kan ge akt så väl på karrieren. Man behöfser
inte göra några invecklade studier. Man kan göra
tillräckligt sådana bara å de gator, där man dagligen
vandrar, om man har ögonen med sig.

Man kan känna en »nykommen» så väl. Dräkten är
ännu litet tarflig, uppträdandet ännu litet förläget, ansiktet
litet skyggt, men det hela har ändå denna obestämda
prägel, som för ett vant och kritiskt öga förråder, att hon
är en »så’n där».

Ger man då akt på den unga kvinnan, skall man i de
allra flesta fall kunna steg för steg konstatera, huru
dräkten successivt stegrar sig i elegans och extravagans - för
så vidt kvinnan har de allra minsta förutsättningar att gå
»framåt». För hvarje årstid, som går, ja, för hvarje gång
man råkar träffa henne, ser man alltid någon förstärkning
i elegansen och någon i ögonen fallande utveckling i
extravagansen.

Och så kommer det en dag, då man förstår att hon
nått spetsen, att hon kommit så långt hon förmår. Håret
är upplagdt med stor och tidsödande konst, hatten har stora
fjädrar eller en skog af dyrbara, bjärta blommor, kappan
är hypermodern och garnerad med finaste spetsar eller
pelsvärk, kjolen är af siden eller sammet och lyftes gärna i
höjden för att visa blankläderskon och den pråliga
underkjolen.

De kunna hålla sig uppe på denna spets en lång tid,
flera år ibland. - - Men så en vacker dag äro de borta,
försvunna för alltid - - de ha lyst likt meteorer och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0710.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free