Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioandra kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hör nu, fröken Olga, jag mins er ända sedan Ni hette
’grefvinnan’», hade han sagt.
Olga hade vändt sig åt honom med en stark
förebråelse i sina vackra ögon. Hon hade bäst tyckt om att allt
det förflutna hade varit glömdt och begrafvet. Hon hade
också till en början förbjudit hvar och en att kalla henne
för det, men då de andra flickorna sågo, att det gjorde
henne missnöjd, så talade de naturligtvis om det för alla
herrarna och så kunde Olga på inga vilkor förhindra att
det började att användas. Snart fick hon ej heta annat, och
då höll hon till godo med det - men sedan blefvo flickorna
rasande öfver att de satt det i gång, ty när det inte
förargade henne, så ansågo de det alldeles för präktigt åt
henne. Hon hade emellertid burit namnet hela den sista
tiden - - -
Ja, när våren nalkades, så syntes den komma med
någon annan gåfva åt »grefvinnan» än hvad den kom med
till de flesta andra.
Det var ingen hemlighet längre - ända sedan ett par
månader hade hvarje iakttagare kunnat konstatera det:
fröken Olgas skönhet började försvinna.
Och det fans nog många i huset, som med
skadeglädje iakttogo det!
Det var någonting, som kommit och undergräft
hennes hälsa, hennes krafter och hennes utseende.
Det var sjukdomen, som kommit.
Det var strax på nyåret, midt under den strängaste
vinterkölden, som den lagt sitt första frö. Olga hade i
ungdomligt och lastbart öfverdåd utsatt sig för ett par
starka förkylningar. Hon hade, åtskilligt berusad och med
knappt någonting alls på kroppen, gång på gång brukat
springa ut i förstugan, ja, ända ut på gården för att svalka
de närver, som utsväfningarna glödgat brännheta, det blod,
som alkoholen värmt upp till kokpunkten.
Så hade hon börjat hosta. Fru Adamsen hade
ordinerat honung, och när hostan tilltog hade hon äfven gått
till läkare och fått medicin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
