Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioandra kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fiender... ty den mäjar hufvudsakligast ned det unga
släktet, de lefnadsfriska, de skrattande, dem, som vilja
lefva, dem, »som gudarna älska» ...
Den är den brutalaste af alla mänsklighetens
dödsfiender, ty den hämtar oftast sina offer just vid den
tidpunkt, när hela naturen vaknar till nytt lif, när träden
börja knoppas och himlen blifver blå, om våren - - -
Olga visste icke hvad hon skulle svara på denna
infernaliska oförskämdhet, som kastades fram för att håna,
att plåga henne.
»Jag ha lungsot ... det är lögn!» utbrast hon på ett
sätt, som om hon blifvit dödligt förorättad.
Därpå gick hon ut från serveringsrummet, der hon
befann sig, med högburen panna, stolt hållning och
spänstiga steg, liksom om hon ville visa, att hon icke i
minsta grad kände sig nedböjd hvarken af sin sjukdom eller
af anklagelsen.
Men när hon kom upp på sitt rum, så kastade hon
sig framstupa i sängen och började att gråta som om alla
hjärtats och ögonens tårekällor varit öppna.
Hon grät, för att hon ansåg sig ha blifvit förolämpad,
därför att man hånat hennes sjukdom genom att
öfverdrifva den ... men hon grät också därför att det
bakom hennes förtrytelse låg, hur hon än sökte att slå
bort den, en tanke på att det kunde vara sant, hvad man
påstod ...
Nej, nej, det var inte sant, det var omöjligt att
hennes hälsa, som alltid varit så stark, nu var nedbruten och
att hon hade döden i sikte ... hon var var ju ännu ung
och stark och lefnadslustig ... hon älskade ju lifvet
starkare än någonsin ... Om hon också icke hade mycket att
lefva för ...
Hon grät så länge och så hårdt som hon icke gjordt
på många år.
Medan ännu tårarne strömmade nedför hennes kinder,
hörde hon en knackning på dörren.
Det var hvarken pigan eller fru Adamsen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
