Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fru Martin-Bellème bad honom att inte fästa sig vid
hvad den lilla tokan sade.
Han hämtade sig och frågade:
— Och edra poeter, min fru?
Han hade svårt att förlåta fru Martin hennes smak för
folk som skref och som icke tillhörde deras kretsar.
— Ja, edra poeter? Hvad har det blifvit af den där hr
Choulette, som gick på visit till er klädd i röd yllehalsduk?
— Mina poeter, de ha glömt bort mig, de ha öfvergifvit
mig. Man skall aldrig räkna på någon. Människorna och
tingen, ingenting är säkert. Lifvet är en oafbruten följd af
trolösheter. Den stackars miss Bell är den enda, som inte
glömmer bort mig. Hon har skrifvit till mig från Florens
och skickat mig sin bok.
— Miss Bell, är det inte den där unga damen, som ser
ut som en knähund med sitt burriga ljusa hår?
Han räknade öfver i hufvudet och kom till det resultatet,
att hon borde vara ungefär trettio år vid det här laget.
En gammal dam, som med blygsam värdighet bar sin
krona af hvitt hår, och en liten liflig herre med skarpa ögon
inträdde i detta ögonblick tätt efter hvarandra: det var fru
Marmet och hr Paul Vence. Därefter syntes hr Daniel
Salomon, elegansens mästare, mycket rak och med en fyrkantig
glasbit i ögat. Generalen försvann.
Man talade om veckans roman. Fru Marmet hade flera
gånger träffat författaren på middagar; det var en mycket
älskvärd ung man. Paul Vence fann boken tråkig.
— Ack, suckade fru Martin, alla böcker äro tråkiga. Men
människorna äro ännu tråkigare än böckerna. Och dessutom
fordra de mer af oss.
Fru Marmet antydde att hennes man, som hade haft
mycken litterär smak, ända till sin sista stund hade afskytt
naturalismen.
Hon hade varit gift med en medlem af Académie des
Inscriptions, och det var som änka efter en berömd man hon
nu uppträdde i salongerna, för öfrigt stilla och tillbakadragen
med sin svarta klädning och sitt vackra hvita hår.
Fru Martin sade till hr Daniel Salomon att hon ville
fråga honom till råds angående en porslinsgrupp, som
föreställde några barn.
— Det är från Saint-Cloud. Ni skall säga mig om ni
tycker om den. Ni skall också säga mig er mening, hr Vence,
så vida ni inte föraktar sådana bagateller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
