Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon skulle då ha varit tvungen att draga ut lådor i sin själ
som hon helst ville låta vara stängda.
Hon mumlade utan att märka det:
— Vi vilja bli älskade, och när en man älskar oss plågar
han oss, eller också tråkar han ut oss.
Resten af dagen gick under läsning och drömmerier.
Choulette visade sig icke. Skymningen strödde sin gråa aska
öfver Dauphinés mullbärsträd. Fru Marmet föll i en fridfull
slummer, hvilande på sig själf som på ett berg af kuddar.
Thérèse betraktade henne och tänkte:
— Det är sant att hon är lycklig, eftersom hon finner
glädje i att minnas.
Nattens svårmod trängde sig in i hennes hjärta. Och
då månen steg upp öfver fältens olivträd och Thérèse såg
fältens och kullarnes mjuka linier och de blå skuggorna, som
ilade förbi — då hon såg detta landskap där allt talade om
ro och glömska och där ingenting fanns som talade om henne
själf, längtade hon efter Seinen, Triumfbågen och de avenyer
som strålformigt utgå ifrån den, och efter alléerna i
Boulogneskogen, där åtminstone stenarne och träden voro
hennes bekanta.
Plötsligt störtade Choulette in i kupén, med lömsk
häftighet. Beväpnad med sin knöliga käpp, med ansiktet och hela
hufvudet insvept i rödt ylle och en sjövild pälsmössa, gjorde
han henne nästan förskräckt. Det var det han ville. Hans
våldsamma uppträdande och hans ociviliserade dräkt voro
alltid studerade. Han var ständigt upptagen af tanken på att
göra effekt med barnsliga och bisarra medel, och han fann
ett nöje i att vara skräckinjagande. Han var själf lättskrämd
och fann behag i att hos andra injaga den fasa för hvilken
han själf var offer. Ett ögonblick förut, då han satt ensam
och rökte sin pipa längst borta i vagongens korridor och
såg hur månen ilade genom dimmorna öfver La Camargue,
hade han fått ett af dessa plötsliga anfall af skräck utan orsak,
som barnen stundom få, och det hade skakat upp hans
lättrörda och bilduppfyllda själ. Han skyndade till grefvinnan
Martin för att åter bli lugn.
— Arles, sade han. Känner ni till Arles? Det är den
renaste skönhet! Jag har sett dufvorna i Saint-Trophimes
kloster sätta sig på statyernas skuldror, och jag har sett de
små grå ödlorna värma sig i solen på Aliscampernas sargofager.
Grafvarne äro numera ordnade i led på båda sidor
om vägen, som leder till kyrkan. De ha formen af fat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
