Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
misstanke. Och miss Bell gaf sin väninna orätt. Fransmännen
äro alltid böjda för att tro att man skämtar, sade hon.
Därefter kom man åter in på att tala om konst, ett
samtalsämne som ligger i luften i detta land.
— Hvad mig beträffar, sade grefvinnan Martin, är jag
icke nog lärd att kunna beundra Giotto och hans skola. Men
hvad som slår mig är sinnligheten i denna det femtonde
århundradets konst, som man har kallat kristen. Fromhet
och renhet har jag blott sett i Fra Angelicos för resten mycket
vackra taflor. De öfriga, alla dessa bilder af jungfrur och
helgon, äro vällustiga, smeksamma och stundom pervest naiva.
Hvad finns det för religiöst hos dessa unga konungar och
mager, vackra som kvinnor, eller hos denne sankt Sebastian,
som strålar af ungdom och som är ett slags lidande Backus
inom kristendomen.
Dechartre svarade att han var af samma mening som
hon och att de förmodligen hade rätt, eftersom Savonarola
hade haft samma tanke; han ville bränna alla konstverk,
emedan han icke fann någon fromhet i ett enda af dem.
— Redan på Manfreds tid, hvilken till hälften var
muselman, fanns det i Florens män som man sade tillhöra Epikurs
sekt och som förebragte bevis mot Guds existens. Den vackre
Guido Cavalcanti föraktade de okunniga, som trodde på en
odödlig själ. Man upprepade detta yttrande af honom:
“Människorna dö på alldeles samma sätt som djuren.“ Senare, då
antikens skönhet reste sig ur grafvarne, föreföll de kristnes
himmel ledsam. Målarne, som arbetade för kyrkorna och
klostren, voro hvarken fromma eller kyska. Perugino var
ateist och dolde det icke.
— Ja, sade miss Bell, men man sade att han hade en
hård hufvudskål och att de himmelska sanningarna icke kunde
tränga igenom hans tjocka skalle. Han var hård och girig
och helt och hållet upptagen af sina matriella intressen. Han
tänkte bara på att köpa hus.
Professor Arrighi ville försvara Pietro Vanucci från
Perugia.
— Det var en hederlig man, sade han. Och priorn i
Gesuatiklostret i Florens gjorde mycket orätt i att misstro
honom. Denne andlige var hemma i konsten att tillverka
ultramarinblått af pulvriseradt lapis lazuli. Ultramarin vägdes
på den tiden upp med guld; och priorn, som helt visst kände
till någon hemlighet i fabrikationen, värderade sin blåa färg
högre än rubiner och safirer. Han anmodade Pietro Vanucci
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
