- Project Runeberg -  Den röda liljan /
100

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

likgiltig och tankspridd som hon föreföll, icke hade uppfattat
hans tonfall och meningen med de ord som undfallit honom.

Han återtog:

— Nej, här finns ingenting af intresse.

Prinsen bad sina båda gäster att stanna och äta frukost
och frågade deras vän om han ville göra dem sällskap.
Dechartre ursäktade sig. Han var på väg ut då han i den stora,
tomma salongen plötsligt fann sig ensam med fru Martin.
Han hade tänkt fly undan henne, nu hade han ingen tanke
på något annat än på att få återse henne. Han erinrade
henne om att hon nästa dag skulle gå till Bargello.

— Ni har lofvat mig att få följa er.

Hon frågade honom om han icke hade funnit henne
tråkig och vid dåligt lynne i dag. Ah, nej, han hade icke
funnit henne tråkig, men han hade trott sig se, att hon var
litet nedstämd.

— Tyvärr, tilläde han, har jag icke ens rätt att fråga
er om orsaken till er sorg eller glädje.

Hon gaf honom en hastig och nästan hård blick.

— Ni tror väl inte att jag tänker ta er till förtrogen?

Hon aflägsnade sig hastigt.

*


XIII.



Den goda fru Marmet värmde sig efter middagen framför
kaminen, med en hvit katt i knät, i salongen med klockorna,
vid lamporna, hvilkas stora skärmar blott släppte ut
ett dunkelt ljusskimmer öfver de siennisiska madonnorna med
deras långa händer. Kvällen var kylig. Fru Martin smålog,
trött och lycklig, med ögonen ännu fulla af den lätta luften,
af kullarnes violetta toppar och af de urgamla ekarne med
sina vidunderligt vridna armar längs med vågarne. Hon hade
varit till kartusianerklostret vid Ema med miss Bell, Dechartre
och fru Marmet. Och berusad af sina syner glömde hon nu
sin oro från gårdagen, hon glömde alla ovälkomna bref och
alla förebråelser långt bortifrån, och hon trodde knappt att
det fanns något annat till i världen än utsirade och målade
kloster med en brunn midt i gräset på gårdsplanen, byar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:19:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faliljan/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free