Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besitta den ödmjukhet, som är alla de dygders hörnsten hvilka
äro himmelen behagliga. Det behöfs bara en kort ånger för
att de skola bli de främsta där, ty deras synder, i hvilka de
hvarken lägga någon ondska eller någon glädje, bära i sig
själfva återlösningen och förlåtelsen. Deras synder äro
lidanden och äga del i den förtjänst som tillkommer lidandet.
I det de tjäna den brutala driften nödgas de försaka all
vällust, och de närma sig därigenom de män, som ha gjort sig
till evnucker för Guds rikes skull. De äro brottsliga liksom
vi, men öfver deras brott lägger sig vanäran som en balsam,
och det renas i lidandet liksom i glödande kol. Därför skall
Gud lyssna till den första suck som de höja till honom. En
tron står beredd för dem vid Faderns högra sida. I Guds
rike skola drottningen och kejsarinnan prisa sig lyckliga, om
de fått sitta vid gatstrykerskans fötter. Ty ni skall icke tro
att det himmelska huset är byggdt efter människornas ritning.
Det fattas mycket, min fru.
Han medgaf likväl att det fanns mer än en väg som
förde till saligheten. Man kunde följa kärlekens väg.
— Människornas kärlek är låg, sade han, men den höjer
sig i smärtsamma stigningar, och den leder till Gud.
Prinsen hade rest sig. Han kysste miss Bells hand och sade:
— Vi ses igen om lördag.
— Ja, i öfvermorgon, om lördag, svarade Vivian.
Thérèse darrade. Om lördag! De talade om lördagen helt lugnt,
som om en vanlig dag och en dag som var nära. Ända
dittills hade hon icke velat föreställa sig att lördagen skulle
komma så snart och så naturligt.
Thérèse hade gått upp till sig för en halftimme sedan.
Hon drömde i sin bädd, bedöfvad och trött, då hon hörde
en knackning på sin dörr. Dörren öppnades och Vivian stack
in sitt lilla hufvud mellan portièrens stora citronträd.
— Jag tråkar väl inte ut er, darling? Är ni sömnig?
Nej, darling kände ingen lust att sofva. Hon reste sig
upp på armbågen. Vivian satte sig på sängen, och hon var
så lätt att hon knappt gjorde någon grop i den.
— Darling, jag vet att ni är mycket förnuftig. Åh, jag
är säker på det. Ni är lika förnuftig som hr Sadler är
skicklig violinist. Han spelar litet falskt när han vill. Och på
samma sätt är det med er, när ni någon gång inte resonerar
alldeles riktigt, så är det för att ni finner ett virtuosnöje i
att göra så. Åh, darling, ni är mycket förnuftig och har ett
säkert omdöme. Och nu vill jag be er om ett råd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
