Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dold i den förbannelse, som uttalades öfver Eva. Ty i er
närhet blef jag sorgsen och ond. Jag hade ljufva ord på
läpparne. Men de ljögo. Jag kände mig i mitt innersta som
er motståndare och er fiende, jag hatade er. Och då jag
såg er småle, hade jag lust att döda er.
— Verkligen?
— Åh, min fru, det är en mycket naturlig känsla, och
en känsla som ni måste ha ingifvit många. Men hos
mängden af människor tränger denna känsla icke upp till deras
medvetande, medan däremot min lefvande inbillning ständigt
låter mig se hvad som finns i mig. Jag begrundar min själ;
den är stundom strålande, ofta afskyvärd. Och om ni hade
kunnat se den i ansiktet den kvällen, skulle ni ha skrikit
högt af förfäran.
Thérèse smålog:
— Farväl, herr Choulette, glöm icke medaljen med den
heliga Klara.
Han ställde sin nattsäck på golfvet; och han höjde sitt
pekfinger liksom den, hvilken vill lära och undervisa:
— Ni har ingenting att frukta af mig. Men den, som
ni kommer att älska och som älskar er, skall göra er mycket
ondt. Farväl, min fru.
Han tog sina saker och gick. Hon såg hans långa,
landtliga gestalt försvinna bakom trädgårdens klängväxter.
På eftermiddagen gick hon till San Marco, där Dechartre
väntade henne. Hon både önskade och fruktade att återse
honom så snart. Hon kände en ångest som dämpades af en
annan, okänd, ny och ljuf känsla. Hon återfann ingenting
af den förlamande skräck, som hade följt af att det var första
gången hon gifvit sig af kärlek, ingenting af den plötsliga
fasan inför det oåterkalleliga. Hon stod nu under inflytande
af andra känslor, mera stilla och obestämda och dock
mäktigare. Denna gång stego minnena af hans smekningar upp
i ett ljuft drömmeri och badade brännsåret i hennes själ.
Hon kände sig i en afgrund af förvirring och oro, men hon
kände hvarken blygsel eller ånger. Hon hade handlat mindre
med ledning af sin vilja än af en annan kraft, som hon anade
var betydelsefullare. Hon förlät sig själf vid tanken på sin
oegennytta. Hon hade icke beräknat något och väntade sig
inga fördelar. Det är sant, hon hade gjort orätt i att gifva
sig, då hon icke var fri, men så hade hon heller icke begärt
något. Kanske var hon för honom blott en våldsam och
pockande nyck. Hon kände honom icke. Hon hade icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
