- Project Runeberg -  Den röda liljan /
134

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— O, jag har ju alltid sagt er det: jag är icke säker
på mig själf. Man säger att det finns kvinnor som kunna
svara för sig själfva. Jag har förberedt er på att jag icke
är en af dem, och att jag icke kan svara för mig själf.

Han vred hufvudet åt höger och vänster, liksom en häst
som man sporrar och som ännu tvekar att sätta öfver hindret.

— Hvad menar du? Jag förstår dig inte. Jag förstår
ingenting. Tala klart och tydligt ... hör du hvad jag säger,
klart och tydligt! Det har kommit något emellan oss. Jag
vet inte hvad det är. Jag vill veta det. Hvad är det?

— Jag säger er ju, min vän, att jag inte är en sådan
kvinna, som är säker på sig själf, och att ni inte hade bort
räkna på mig. Nej, ni hade aldrig bort räkna på mig. Jag
har aldrig lofvat er något. Och för öfrigt, om jag också
hade lofvat, hvad ha ord och löften att betyda?

— Du älskar mig inte längre. Åh, du älskar mig inte
längre, jag ser det mycket väl. Men så mycket sämre för
dig! Du borde icke ha gifvit dig åt mig. Tro icke att du
skall kunna återtaga din frihet. Jag älskar dig, och jag
tänker behålla dig ... Du har alltså trott att du helt lugnt
skulle kunna draga dig ur spelet? Hör på mig en smula.
Du har gjort allt för att jag skulle älska dig, allt har du
gjort för att binda mig vid dig, för att jag icke skulle kunna
lefva utan dig. Vi ha tillsammans pröfvat njutningar som
ingen har gjort sig en föreställning om. Och du vägrade
aldrig att ta din del. O, jag tog dig aldrig med våld. Du
ville gärna. Ännu för sex veckor sedan begärde du
ingenting bättre. Du var allt för mig. Jag var allt för dig. Det
var ögonblick då vi icke visste om jag var du eller om du
var jag; och sedan vill du att jag med ett slag icke skall
veta något om detta mera, att jag icke skall känna dig, att
du skall vara en främling för mig, en dam som man träffar
ute i sällskapslifvet. Åh, du är verkligen storartad! Har
jag då drömt? Dina kyssar, din andning mot min hals, dina
skrik, det var alltså icke verkligt! Jag hittar på allt detta,
gör jag? O, det finns inte något tvifvel om den saken: du
älskade mig! Jag känner ännu din kärlek i mig. Nå väl,
jag har icke förändrat mig. Jag är densamma som jag var
förut. Du har ingenting att förebrå mig. Jag har icke
bedragit dig med andra kvinnor. Jag säger det icke för att
skryta med min trohet. Jag skulle aldrig ha kunnat bedra
dig. För den, som har känt dig, ha de vackraste kvinnor
en fadd smak. Jag har aldrig haft en tanke på att bedra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:19:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faliljan/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free