- Project Runeberg -  Den röda liljan /
137

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Han såg på henne mycket lugn. Han hade fått en
idé. Han hade fattat ett beslut. Det var så enkelt. Han
förlät henne, han glömde allt, om hon blott ville komma
tillbaka till honom nu strax.

— Thérèse, ni älskar honom icke? Det var ett
misstag, ni har glömt er ett ögonblick, det är något förfärligt
och meningslöst, det som ni har gjort, men ni har gjort det
af svaghet, ni har låtit öfverrumpla er, ni ville kanske också
hämnas litet på mig. Svär mig blott att ni aldrig vill se
honom mera!

Han tog henne i armen:

— Svär det.

Hon stod tyst, med sammanbitna tänder och ett mörkt
uttryck i ansiktet. Han vred hennes handled. Hon sade:

— Ni gör mig illa.

Men han fortsatte med samma mål för ögonen. Han
drog henne fram till bordet, där det midt ibland alla
borstarne stod en flaska med bläck och några ark brefpapper
med en stor vignett i blått, föreställande hotellets fasad med
en oändlig rad af fönster.

— Skrif, som jag dikterar för er. Jag skall lägga
brefvet på posten.

Och då hon gjorde motstånd, tvingade han henne ned
på knä.

Hon sade, stolt och lugn:

— Jag kan icke. Jag vill icke.

— Hvarför?

— Därför att ... Ni vill veta det? ... Därför att jag
älskar honom.

Han släppte plötsligt hennes arm. Om han hade haft
sin revolver i handen, skulle han kanske ha dödat henne.
Men hans ursinne upplöste sig nästan i samma ögonblick i
sorg; han var förtviflad, och nu var det han, som skulle ha
velat dö.

— Är det verkligen sant, det som ni säger nu? Är
det möjligt alltså? Är det sant?

— Hvad vet jag? Hur skall jag kunna säga det? Hur
skulle jag kunna förstå det ännu? Hur skulle jag, som jag
nu är, kunna ha en tanke i mitt hufvud, en känsla, en
föreställning om hvad det vara må? Hur skulle jag ...

Och hon tillade, med ansträngning:

— Hur skulle jag i detta ögonblick kunna ha en tanke
för något annat än min egen sorg och er förtviflan?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:19:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faliljan/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free