Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon var åter vid via Alfieri, och hon återsåg trädgårdshuset
i fonden af gården, där gräset sköt upp mellan stenarne.
Det tycktes henne fullt af ro och tystnad, och med
sina getter och nymfer tycktes det henne försänkt i drömmar
om de älskande från storhertiginnan Elisas tid. Hon kände
det i samma ögonblick som om hon hade sluppit bort från
hela den brutala och plågsamma världen och blifvit förflyttad
till de tider då hon ännu ingenting visste om tillvarons
svårmod. Dechartre väntade henne vid trappan, hvars steg
voro strödda med rosor. Hon kastade sig i hans armar och
glömde allt i dem. Han bar hennes viljelösa kropp som
ett dyrbart krigsbyte, samma kropp inför hvilken han ännu
helt nyligen hade bleknat och darrat. Och hon njöt med
halfslutna ögonlock den ljufva förödmjukelsen att vara ett
vackert byte. Hennes trötthet och sorgsenhet, den afsmak
hon kände vid minnet af dagens händelser och af det våld
för hvilket hon varit utsatt, känslan af att ha återvunnit sin
frihet, behofvet att glömma och därtill en liten återstod af
rädsla, allt detta gaf hennes ömhet ny styrka och nytt lif.
Hon kastade sig på sängen med armarne hårdt knutna om
den älskades hals.
När de åter kommo till sig själfva, voro de glada som
två barn. De skrattade, pratade om ingenting, lekte, beto i
frukter, oranger och vattenmeloner, som lågo uppstaplade
bredvid dem på målade assietter. Hon njöt af sin kropps
fägring där hon satt i blotta linnet, ett tunt rosafärgadt
linne, som hade glidit ner öfver ena skuldran och som
blottade det ena bröstet och beslöjade det andra, hvars svagt
rodnande spets lyste igenom. Hennes läppar öppnade sig
till hälften öfver hennes fuktiga och lysande tänder. Hon
frågade honom med kokett oro om han icke kände sig
en smula besviken efter alla de drömmar han drömt om henne.
Han betraktade henne med en ung och ny glädje i
den smekande halfdager, som han hade låtit sila in i rummet.
Och han öfverhöljde henne med loford och kyssar.
De glömde bort sig i smekningar, i kärleksgnabb och
lyckliga blickar. Och plötsligt åter allvarliga sjönko de i
hvarandras armar på nytt, med mörka blickar och
sammanbitna tänder, de blandade sig med hvarandra och sökte
afgrunden, rof för denna heliga vrede, som stundom kommer
kärleken att likna hat.
Och då hon åter öppnade sina drunknande ögon och
smålog med hufvudet på kudden och håret i oordning, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
