Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klagan med ett leende af kärlekslycka. Han hotade henne
på skämt med att komma och öfverraska henne i Dinard.
“Du behöfver inte vara rädd; ingen skall kunna känna igen
mig. Jag skall klä ut mig till kringvandrande försäljare af
gipsbyster. Jag skall klä mig i mollskinnsbyxor och blå blus,
jag skall vara full med hvitt dam i ansiktet och skägget och
i den utstyrseln skall jag ringa på i villa Montessuy. Du,
Thérèse, skall känna igen mig på statyetterna, som jag bär
på en bräda på hufvudet. De skola allesammans vara kärleksgudar.
Det skall vara en trogen Amor, en svartsjuk Amor,
en öm Amor, en eldig Amor — det skall vara många eldiga.
Och jag skall ropa på de pisanska eller florentinska
handtverkarnes hårda och klangfulla språk: »Tutti gli Amor i per
la signora Teresina!»
Sista sidan af detta bref var öm och full af andakt. Han
lät undfalla sig fromma utgjutelser som erinrade Thérèse
om de bönböcker, hon läste som barn: “Jag älskar er, och
jag älskar allt hos er: jorden som bär er, som ni tynger så
litet på, och som ni gör vackrare, ljuset, som gör att jag
ser er, luften som ni andas. Jag älskar den lutande platanen
på min gård, emedan ni har sett på den. I natt gick jag af
och an på den aveny, på hvilken jag mötte er en vinterafton.
Jag plockade en kvist af en buske, som jag erinrade
mig att ni hade sett på. I hela denna stad, där ni inte
finns, ser jag ingenting annat än er.“
På slutet talade han om för henne att han skulle gå ut
och äta frukost. Fru Fusellier hade rest till Nevers, där hon
var född, och det var ingen, som lagade hans mat medan
hon var borta; han skulle gå till en restaurant vid rue Royale,
där han var hemmastadd. Och bland hopen af okända där
skulle han vara ensam med henne.
Thérèse slöt ögonen och lutade hufvudet tillbaka i stolen,
som om hon njöt af osynliga smekningar. Då hon hörde
bullret af mail-coachen, som just körde fram, tog hon i största
hast det andra brefvet och bröt det. Hon blef strax
förvirrad redan då hon såg utanskriften med dess häftiga och
öfverdrifna handstil, dess ojämna och sviktande rader och
hela dess prägel af våldsam smärta.
Redan de dunkla inledningsorden lät ana ett plötsligt
anfall af ångest och svarta misstankar:
“Thérèse, Thérèse, hvarför har ni gifvit er åt mig, om
ni inte kunde gifva er helt och hållet? Hvad kan det gagna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
