Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och trädgårdarne på kullens sluttning. Till vänster såg man
Saint Malos vallar och klocktorn resa sig ur det blå hafvet.
Därefter kommo de in på en väg, längs med hvilken Dinards
kvinnor bildade en lefvande häck, där de gingo raka i sina
hufvudkläden af hvit batist med vingar som flaxade i blåsten.
— Det är synd, sade fru Raymond, som satt bredvid
Montessuy, att de gamla nationaldräkterna försvinna mer och
mer. Det är järnvägarnes fel.
— Ja, sade Montessuy, om det inte funnes några järnvägar
skulle bönderna ännu gå i sina gamla pittoreska dräkter.
Men vi skulle aldrig få se dem!
— Det gör ingenting, sade fru Raymond, vi skulle
föreställa oss dem i vår fantasi.
— Men, frågade prinsessan Seniavine, ser ni då
öfverhufvud någonsin något intressant? Det gör jag aldrig.
Fru Raymond, som af sin mans böcker hade lånat en
lätt filosofisk anstrykning, sade att tingen hade ingenting att
betyda, idén var allt.
Fru Martin sade halfhögt för sig själf, utan att se på
fru Berthier d’Eyzelles, som satt till höger om henne på
andra bänken i vagnen:
— Ja, ja, människorna se blott sin egen idé, de följa
ingenting annat. De gå sin väg fram, blinda och döfva.
Man kan icke hejda dem.
— Men, min kära vän, sade grefve Martin, som satt
midt emot henne bredvid prinsessan, utan ledande idéer skulle
man låta sig drifvas af slumpen ... A propos, Montessuy,
har ni läst Loyers tal vid aftäckningen af Cadet-Gassicourts
staty? Det är en debut af betydelse. Loyer är inte utan
politisk blick.
De åkte förbi gröna fält, kantade med pilträd, körde upp
för en backe och kommo in på en högslätt, bevuxen med
skog. Länge körde de längs med muren till en park, och så
långt ögat kunde nå låg vägen i den fuktiga skuggan af
denna mur.
— Är det här Guerric? frågade prinsessan Seniavine.
Plötsligt fingo de syn på den stängda grinden prydd
med en krona af smidesjärn, mellan två stenpelare. Genom
gallret skymtade man slottets gråa stenfasad i fonden af en
lång lindallé.
— Ja, sade Montessuy, det är Guerric.
Och han fortsatte, vänd till Thérèse:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
