Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som bildade afslutningen på parken och början till skogen.
De gingo in under det höga löfhvalfvet. De tego, medan
bladen rasslade svagt omkring dem. Bakom almarnes
ståtliga kulisser reste sig täta grupper af aspar och björkar,
hvilkas ljusa stammar stodo i ett svagt skimmer af döende
solljus.
Han slöt henne i sina armar och tryckte heta kyssar på
hennes ögonlock. Natten sänkte sig öfver jorden, och mellan
trädens grenar darrade de första stjärnorna. Ur det fuktiga
gräset hördes grodornas kväkande. De gingo icke längre bort.
Då de i mörkret följde vägen tillbaka till slottet, kände
hon ännu på sina läppar en smak af kyssar och krusmynta,
och hon såg ännu för sina ögon bilden af sin älskare, som
liknade en faun där han stod med ryggen stödd mot en
björk, medan hon själf hårdt sluten i hans armar och med
händerna knäppta kring nacken tyckte sig nära att dö af
vällust. Och där hon nu gick under lindarne, smålog hon
åt nymferna, som hade sett hennes barndoms tårar. Högt
på himlen blänkte Svanens kors af stjärnor, och månen
speglade sitt smala horn i bassängens stilla vatten. I gräset
sjöngo insekter sina kärlekssånger. Vid sista krökningen af
häcken steg slottets komplex fram med mörka och
skrämmande konturer, och i det röda ljus, som strömmade ut ur
bottenvåningens stora, hvälfda fönster, rörde sig några
gestalter af och an.
Klockan ringde.
Thérèse utropade:
— Jag hinner nätt och jämt kläda mig till middagen.
Och hon försvann förbi de båda stenlejonen, plötsligt
som en fé i en saga.
Efter middagen läste Hr Berthier d’Eyzelles tidningarne
i salongen, och furstinnan Seniavine spådde i kort vid ett
af spelborden. Thérèse satt med halfslutna ögon och en bok
i handen. Hon kände ännu i benen svedan af de taggar
som hade stungit henne i snåren där borta i parken och
erinrade sig med en liten rysning hur hennes vän hade tagit
henne där bland träden liksom en faun som leker med en
nymf.
Furstinnan frågade henne om hon var road af boken som
hon läste.
— Jag vet inte. Jag läser och drömmer på samma
gång. Paul Vence har rätt då han säger: “Vi finna blott
oss själfva i böckerna.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
