- Project Runeberg -  Den röda liljan /
212

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Herr Le Ménil, sade hon, om det nästa år kommer
en delfin och simmar rundt omkring ert fartyg, så ber jag
er att spela den delfiska Apollons hymn för honom på en
flöjt. Tycker ni om hafvet, herr Le Ménil?

— Jag föredrar skogen.

Han var herre öfver sig själf och talade med fullkomligt
lugn.

— O, herr Le Ménil, jag vet att ni tycker mycket om
skogen och skogsglisorna, där de små hararne dansa i
månskenet.

Dechartre reste sig och gick ut, mycket blek.

Man var midt inne i kyrkscenen. Margareta låg på knä
och vred sina händer med hufvudet nedtyngdt af de två långa
ljusa flätorna. Orgeln och kören blandade sina stämmor i
dödsmässan :

När på vredens dag oss alla
Herren till sin dom vill kalla,
Världen remna skall och falla.


— Darling, vet ni af att denna dödsmässa som man
sjunger i de katolska kyrkorna kommer från ett franciskanerkloster?
Den har ännu någonting kvar af vinterblåsten genom
lärkträden på Alvernos topp.

Thérèse hörde icke. Hennes själ hade smugit sig ut
genom logedörren nyss.

I rummet utanför hördes ett buller af stolar som slogos
omkull. Det var Schmoll som kom tillbaka. Han hade fått
veta att herr Martin-Bellème blifvit utnämnd till minister.
Han bad genast om kommendörskorset och om en större
våning i Institutet. Hans våning var mörk och obekväm och
räckte icke till för hans hustru och hans fem döttrar. Han
hade måst inrätta sitt arbetsrum i ett litet hål under en
skorstenspipa. Han bredde ut sig i långa klagovisor och ville
icke gå förr än fru Martin hade lofvat att tala för honom.

— Herr Le Ménil, frågade miss Bell, tänker ni segla
nästa år också?

Le Ménil svarade nej. Han ämnade icke behålla Rosebud.
Hafvet var tråkigt.

Och han upphörde icke att betrakta Thérèse, lugn,
energisk, hårdnackad.

På scenen sjöng Mefistofeles i Margaretas fängelse: “Ren
dagen gryr“, och orkestern efterliknade hästarnes
skräckinjagande galopp. Thérèse mumlade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:19:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faliljan/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free