Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eld och vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lodbössa med, och med den knäppte jag en närgången
själ. Tranig var han, det kan kusin tro, men jag tänkte:
bättre brödlös än rådlös; eld hade jag, salt hade jag;
så gjorde jag en brasa af skjutväskan och stekte mig en
rostbiff. På fjärde dagen flöt jag till fast is vid Västerbotten
och marscherade i land. Nu kan det bli tid att
palta hemåt, tänkte jag. Sagdt och gjordt, jag sålde
min bössa och begaf mig på väg i menföret. Och det
skall jag säga kusin, att nog hade de sluppit ostäda min
kammare och nosa i mina futikor, om inte svenskarne
förhöjt sin skjutslega till fyrdubbelt emot hvad den var
i mina unga dar. Innan jag kom till Haparanda, var
Matts i kassan. Då tänkte jag: nu ge vi kollegium
medicum jämtopp knäfveln, och så begynte jag, vägen
framåt, min gamla praktik med snäpparn och essentia
dulcis, så att alla käringar ... välbekomme, jag tror
kusin nös ... så att käringarna förundrade sig att se
den gamla goda tiden åter upplefva. Nödtorfteligen kom
jag på det sättet fram ... litet för sent, ser jag, men
tids nog ändå för att kasta mina objudna arfvingar utför
trappan.
Som man ser, hade fältskärn svårt att förlåta sina
vänner det intrång de gjort på hans fridlysta område.
Hade de plundrat hans skatter, skymfat hans namn, det
hade han kunnat förlåta dem; men att städa hans
kammare, det var mer än mänskligt ädelmod kunde
ursäkta! Först småningom lugnades stormen genom
gamla mormors kloka fredsmäklareskap, och så kom
den dag, när försoningen firades genom en ny tredje
berättelse, som läsaren finner här nedanför. Visst hände
ännu, att enfaldigt folk betraktade fältskärn som ett
spöke; visst betviflade magistraten hans rättighet att
lefva, sedan han förklarats legaliter död; visst svor ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
