Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Två gamla bekanta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den kalla muren, trodde han sig kyssa spåren efter
Reginas tårar.
Som blixten rann en sällsam tanke uti hans håg.
Om nunnan, som besökte dem i går, vore blott en
förklädd prinsessa ... om den fina hvita handen tillhörde ...
Regina! Det vore ett underverk, men ... kärleken
tror på underverk. Bertels hjärta klappade våldsamt.
Den milda läkarinnans vård hade redan mycket förbättrat
hans vanskötta blessyr. Han kände sig dubbelt
starkare.
Hans olyckskamrater, trötte af resan, sofvo ännu.
Då öppnades dörren sakta, och in trädde nunnan med
tysta steg att hämta de sårade en styrkande läskedryck.
Bertel kände sitt hufvud svindla. Utom sig af den
häftiga sinnesrörelsen, störtade han på ett knä för den
inträdande.
– Ditt namn, du hulda ängel, som minns de fångne!
utropade han. Säg mig ditt namn, blotta ditt ansikte ...
ah, jag skulle igenkänt dig bland tusende ... du är
Regina själf!
– Ni misstar er, sade samma friska röst, som
Bertel hört i går. Det var icke Reginas röst, och likväl
var det en välbekant röst, men hvems?
Bertel sprang upp och ryckte doket från nunnans
hufvud. Framför honom stod den vackra och milda
Kätchen med leende ansikte. Bertel steg förvirrad
tillbaka.
– Oförsiktige! sade Kätchen och betäckte hastigt
sitt ansikte. Jag hade önskat er på min lott att
vårda, och ni tvingar mig att lämna min plats åt en
annan.
Kätchen försvann. Samma dag på aftonen inträdde
åter en nunna till de blesserade. Larsson höll en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
