Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Två gamla bekanta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
habeo multum respectum pro matronibus, jag har
mycken respekt för käringar. Nej, jag står inte ut, jag
hoppar genom fönstret ...
– Gör det, svarade Bertel förtretad.
– Nej, jag skall inte hoppa genom fönstret, genmälde
kaptenen. Nej, min vän – micus ameus, såsom
vi lärde bruka uttrycka oss – jag skall i stället bevärdiga
denne vår stallbroder med ett parti krona och
klafve.
Och den uppfinningsrike kaptenen behagade för
trettionde gången bevärdiga Pekka med det enformiga
spel, som utgjorde hans tidsfördrif och som bedrefs med
en Carl IX:s sexöreslant.
– Säg mig hellre, återtog Bertel, hvad det är man
bygger där på torget i Würzburg gentemot oss på Mainstranden?
– En krog, svarade Larsson. Krona!
– Mig tyckes det liknar snarare ett bål.
– Klafve! upprepade Larsson entonigt. Anfäkta
en sådan otur jag har. Den fördömde Limingobon vinner
af mig häst, sadel och stigbyglar.
– Första morgonen af vår fångenskap hörde jag
talas om en autodafé till firande af slaget vid Lützen.
Hvad tänker du därom?
– Jag? Hvad skulle jag ha emot att de bränna
ett dussin trollpackor, oss till mycken förlustelse?
– Men om det nu gällde oss? Om man nu väntar
blott på biskopens återkomst?
Larsson uppspände sina små grå ögon och tog sig
om pipskägget.
– Blitzdonnerkreutz ... de eländige jesuiterne!
Oss skulle de steka som rofvor ... oss, det heliga
romerska rikets besegrare ... Jag menar, min vän Bertel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
