Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Två gamla bekanta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
furstbiskopen, och pater Hieronymus, er och alla finnars
oförsonlige fiende, har svurit att bränna eder lefvande
till helgonens ära.
– Min lilla fina mjuka hand! utropade Larsson
förtjust. På min ära är jag icke ett nöt, som ej genast
igenkände den. Nåväl, min förtjusande vän, till Sankt
Britas ära tar jag på fläcken en kyss ...
Och kaptenen höll ord. Men Kätchen slet sig lös
och sade fort:
– Vill junkern ej hållas på mattan, så får han
elda brasan, det är visst. Fort, bind fast mig i
sängstolpen och knyt en duk om min mun.
– Binda fast dig ... genmälde kaptenen knipslugt.
– Fort! Vakterna ha fått vin och sofva, men
om tjugu minuter visiteras de af patern själf. Ni
tagen deras kappor och skynden ut. Lösen är: »Petrus
och Paulus».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
