Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Skattkammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förgift, jag är dödens man! ... Och den hederlige kaptenen
blef vid dessa ord helt blek i syne.
Men både Bertel och Pekka hade, oaktadt ögonblickets
kritiska ställning, svårt att hålla sitt löje
tillbaka, när de sågo Larsson på engång hvit af förskräckelse
och svart af den vätska han druckit och
utspottat.
– Klunka lagom en annan gång, så slipper du att
supa bläck, sade Bertel.
– Bläck! Jag kunde väl tro att den öronlöse
bläcksuddaren utgillrat något sattyg. Två saker gräma
mig i natt mer än alla autodaféer: att den söta
Kätchen med den mjuka handen bedragit oss och att
jag supit den onödigaste smörja i världen – bläck,
fy tusan! [1]
– Hade vi ej annat att göra, kunde jag visa dig
något som bläcket uträttat, genmälde Bertel, i det han
hastigt genombläddrade en hop på skrifbordet liggande
papper. – Här är en skrifvelse från furstbiskopen ...
han kommer i morgon ... vi skola högtidligen brännas ...
man skall locka oss att afsvärja vår tro och lofva
oss nåd ... men likafullt bränna oss! Skändligt!
– Romerskt! inföll kaptenen lugnt.
Emellertid hade Larsson framdragit tre munkkåpor,
man drog dem uppå och vågade nu vidare utflygter på
det farliga området.
Närmaste två rum voro toma. Man såg blott af
ett par grofva öfvergifna bäddar att sannolikt tjenande
munkar här haft sin bostad och nu begifvit sig till
mässan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
