Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Skattkammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– hvad förskaffar vårt slott den äran på en så ovanlig
tid ...?
– Pax vobiscum! upprepade kaptenen andäktigt.
Den fromme fadern Hieronymus befaller eder att mässa
af alla krafter ... hans vördighet är sjuk ... han har
tandvärk.
– Låt oss besöka hans vördighet, sade den ene
munken och trädde in i det mindre rummet. Men den
andre fattade Larsson i mässhaken och betraktade honom
på ett sätt som alldeles icke behagade den tappre
kaptenen.
– <i>Quis es et quid vultis?<i> frågade munken med
genomträngande blick.
– <i>Quis vus et quid eltis!<i> upprepade kaptenen,
illa konfunderad. Qui quæ quod, meus tuus suus ...
drag för tusan knäflar, du skallota babian! röt Larsson,
ur stånd att längre hålla kontenansen, sköt den motsträfvige
munken in i kammaren och reglade dörren.
Därefter skyndade alla fyra i fullt språng ned på
gården. Bakom dem uppstod genast allarm, munkarne
skreko af alla krafter, nunnorna stämde in, folkmassan
som trängdes på gården begynte att lyssna.
– Vi äro förlorade, hviskade Kätchen, om vi ej
komma på bakvägen till vindbryggan ...
Man skyndade dit – tumultet växte, man passerade
vakten vid stora porten.
– Halt werda!
– Petrus och Paulus, svarade Bertel raskt.
Man kom ut. Till all lycka var vindbryggan nedfälld.
Men redan var hela slottet i allarm.
– Vi hoppa i floden, natten är mörk, man skall ej
finna oss! ropade Bertel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
