Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Hertig Bernhard och Bertel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var en vårdag i Mars år 1633. Adjutanter kommo och
gingo, ordonnanser ilade åt alla håll, ty hertigen hade
en stor del af södra och västra Tyskland på sin lott att
sköta, och tiderna voro ganska bekymmersamma.
Efter en ganska lång väntan infördes den unge
officern till hertigen. Denne såg förströdd upp från
sina kartor och papper och syntes vänta att blifva tilltalad.
Men Bertel teg.
– Hvem är ni? sade hertig Bernhard kort och kärft.
– Gustaf Bertel, löjtnant vid kunglig majestäts finska rytteri.
– Hvad vill ni?
Ynglingen rodnade starkt och teg. Hertigen märkte
det och betraktade honom med missnöjda blickar.
– Jag förstår, sade ändtligen den senare, ni har
som vanligt slagits med de tyska officerarne för flickors
skull. Jag tål ej sådant där. En soldat skall spara sin
värja för fäderneslandet.
– Jag har icke slagits, ers höghet.
– Så mycket sämre. Ni kommer då för att begära
permission till Finland. Jag vägrar den. Jag behöfver
mitt folk. Ni blir kvar, löjtnant, farväl med er!
– Jag kommer ej för att begära permission.
– Så hvad d-n kommer ni då för? Kan ni ej
tala ur skägget, herre? Fort och kort! Lämna åt
klerkerne att hålla bön och åt flickorna att rodna.
– Ers höghet har af högstsalig hans majestät emottagit
en ring ...
– Det kan jag ej påminna mig.
– ... hvilken hans majestät anmodat ers höghet
att öfverlämna till en officer vid hans lifvakt.
Hertigen for med handen öfver sin höga panna.
– Denne officer är död, sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
