- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Första cykeln /
256

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Hat och kärlek försonas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som dragit öfver sitt hufvud alla helgons vrede. Vet du
väl, Merchen, att jag hatar din kung?

– Och jag älskar honom, sade Meri knappt hörbart.

– Ja, fortfor Regina, jag hatar honom som döden,
synden och fördärfvet. Om jag vore en man och hade
en arm och ett svärd, skulle det blifva min lefnads mål
att ödelägga hans här och hans verk. Du är lycklig
du, Merchen, du känner ej kriget, du vet ej hvad Gustaf
Adolf har gjort oss fattiga katoliker. Men jag har sett
det, och mitt land och min tro ropa om hämnd. Det
ges ögonblick, när jag vore i stånd att döda honom.

– Och när fröken Regina lyfter sin hvita hand
med den blanka dolken öfver konungens hufvud, då
blottar konungen sitt bröst, där det stora hjärtat klappar,
och ser på henne med en blick af höghet och lugn
och säger: du fina hvita hand, som sömmar Guds
moders bild, stöt till, om du kan, mitt hjärta är här,
och det slår för världens frihet och världens ljus. Och
då sänker sig den hvita handen långsamt ned, och
dolken faller helt oförmärkt därur, och Guds moder på
duken småler ånyo, ty hon visste nog att så skulle gå,
det hade ju gått henne själf på samma sätt. Ty konung
Gustaf Adolf kan ingen döda och ingen hata, emedan
Guds ängel går vid hans sida och vänder människors
hat till kärlek.

Regina glömde sitt arbete och betraktade Meri med
stora mörka fuktiga ögonkast. Det var så mycket som
förvånade och anslog henne i dessa ord. Men hon teg.
Slutligen sade hon:

– Konungen bär en amulett.

– Ja, sade Meri, han bär en amulett, men det är
icke ringen af koppar, om hvilken människorna tala,
utan det är hans högsinta mänskliga hjärta, som försakar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:19:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/a/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free