Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Rymmerskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans seniga armar sin tjenst; släden stannade midt i ett
berg af snö.
– Nå? utropade Bertel otåligt. Hvad står på?
– Ingenting annat, svarade Pekka lugnt, än att vi
här hvarken behöfva klockare eller präst, för att finna
en graf.
– Huru långt är härifrån till närmaste gård?
– Jag vill minnas en mil.
– Ser du icke något som liknar ett eldsken där
borta långt in i skogen?
– Hm, jo men, det ser väl så ut ...
– Spänn ur hästarna och låt oss rida dit.
– Nej kära herre, det är inte värdt. Här i
skogen spökar det riktigt ramt, det vet jag af gammalt,
allt sedan bönderna här slogo sin fogde ihjäl under
klubbekriget och brände hans gård och hans oskyldiga barn.
– Prat! Jag säger dig att vi rida dit.
– Må gå för mig.
Om få sekunder voro hästarna urspända, och de
båda resande stretade ridande fram emot eldskenet, som
stundom försvann, stundom åter blänkte upp bakom de
snöiga furorna.
– Men säg mig, Pekka, började Bertel, hur hänger
det ihop med ödemarken här rundtomkring? Jag vill
minnas att jag i min barndom hört mycket därom.
– Jo jo. Mor var ju hemma härifrån.
– Här var fordom ett stort nybygge på skogen?
– Stort var det visst, om många hundrade tunnlands
vidd; det allt hade fogden tagit opp genom
milslånga diken redan i salig kung Göstas tid. Och här
växte många hundrade tunnor säd, har far min sagt,
och en stor ny gård hade fogden byggt och lefde som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
