Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Don Quixote af Mancha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppskrämd ripa mellan de snötyngda grenarna. Nattvak,
hunger och trötthet begynte att nedstämma ynglingens
krafter; kölden tog till, när det led emot solgången, och
strödde med rimfrost hans mörka mustascher och hans
fjädrade hatt.
Då syntes ändtligen på en skogsväg, där lummiga
granar afhållit blåsten, friska spår af medar och hästhofvar.
Bertel följde dem med ansträngda krafter;
stundom förlorades spåren i snön och stundom funnos
de åter, där vägen var skyddad. Solen rann rödgul upp
i sydost öfver trädens toppar; dagen blef klar och kall;
rundtomkring sågs ej annat än skog och drifvor.
Men långt borta i norr höjde sig en liten pelare af
rök mot den klara, gula morgonhimmelen. Bertel sträfvade
ditåt, skidorna fingo åter fart, vägen led bättre, och
ändtligen nådde den trötte äfventyraren en enstaka gård
vid sidan af allmänna landsvägen. Den förste han
mötte var Pekka, som gick att fodra sina hästar.
– Slyngel, utropade Bertel med glad öfverraskning,
hvem har skickat dig hit?
– Hvem? upprepade Pekka med lika glad förvåning.
Jo det skall jag säga, det har djäfvulen gjort.
Hur jag väntade och väntade utanför det fördömda rucklet
i skogen, så blefvo mina ögon tunga och föllo igen,
där jag satt på drifvan. Om en stund vaknade jag af
hästarnas gnäggande, och hvad såg jag? En släde,
likasom vår, förspänd med två hästar, galopperande bort
på skogsvägen. Antingen är det min herre eller fan,
sade jag till mig själf, men lika godt, jag följer honom.
Därpå klef jag ånyo upp på hästryggen, och hungrig var
jag så det är skam att säga, men efter följde jag.
Slutligen blefvo hästarna trötta, jag förlorade släden ur
sikte och tackade alla både katolska och lutherska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
