- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Första cykeln /
312

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Frestaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Jag ... en eländig fånge! Omöjligt.

– För helgonen och snillet är ingenting omöjligt.
Svensken är konungsligt sinnad; hans konungars föredöme
leder honom i godt och ondt. Särdeles har han
stor vördnad för gamle kung Gösta. Om det nu kan
bevisas, att samme kung Gösta på sin sotesäng med
ånger förklarat lutherska läran vara en villolära, att han
afsvurit och fördömt reformationen, att han anbefallt sin
yngre son, den påfviskt sinnade Johan, att i sinom tid
godigöra hans, stamfaderns, stora förvillelse ...

– Hvad vågar du säga? utbrast Messenius med
oförställd förvåning. En sådan solklar lögn, som strider
emot hela kung Göstas så trovärdigt bevittnade sista
ord och hädanfärd ...

– Lugna dig, vördade vän! afbröt jesuiten kallt.
Om det vidare låter bevisa sig, att lutherdomens andre
grundläggare och befästare, Carolus den nionde, likaledes
på sin sotesäng förklarat reformationen vara en hädelse
och en olycka ...

Messenius betraktade jesuiten med häpnad.

– Och om det slutligen kan ledas i bevis, att
själfva konung Gustaf Adolf, innan han uppgaf sin anda
på fältet vid Lützen, blifvit slagen af en plötslig ingifvelse
och dött en kättares död under den största ruelse och
själavånda ...

Messenii bleka kinder betäcktes af rodnad.

– Då – fortfor jesuiten med samma orubbliga
djärfhet – då återstå af Vasaätten allenast den fånige
Erik XIV, den erkändt påfviske Johan III och den
uppenbart katolske Sigismund, med hvilka alla vi icke
behöfva göra oss något besvär. Engång öfvertygadt
att dess störste, ja alla dess konungar antingen varit
eller på sistone blifvit påfviskt sinnade, skall svenska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:19:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/a/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free