Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Abi, male spiritus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trodde sig därför vara säker om hennes medverkan,
ehuru han varsamt underlät att förtro sina planer åt den
rörliga kvinnotungan. Men ofta strandar den slugaste
plan mot dessa dolda driffjädrar i människohjärtat,
särdeles kvinnans hjärta, hvilka verka i en helt annan
riktning, än det kalla förståndet utstakar. Jesuiten hade,
med all sin slughet, misstagit sig om Lucia. Han beräknade
icke, att när fanatismen i hennes hufvud ropade:
skjut uppå! ropade kärleken än högre i hennes hjärta:
håll emot! ... och kärleken får hos kvinnan alltid öfverhanden.
Lucia var en ovanligt skarpsynt kvinna; hon hade
genomskådat jesuiten förr än han kunde ana det. Hon
såg den förstörande inre strid, som rasade i Messenii
bröst, en strid på lif och död mellan fanatismen å ena
sidan, som bjöd honom uppoffra rykte och eftervärld för
kyrkans seger, samt ärelystnaden å andra sidan, som
ständigt manade i hans öra: skall du då själf nedbryta
hela ditt lifs arbete? Skall du då blindt skända historiens
helgedom? Skall du prisgifva åt föraktet det
lysande namn, som i fängelsets natt ännu utgör din
rikedom och din stolthet?
Detta allt såg Lucia med kärlekens skarpblick;
hon såg att den man hon älskade och för hvilken hon
uppoffrat ett helt lif af försakelser och tålamod, skulle
duka under för denna förfärliga invärtes strid, och hon
beslöt att rädda honom med ett djärft, ett afgörande steg.
Sent om en afton brann ännu lampan på Messenii
skrifbord, där han och jesuiten arbetat tillsamman alltsedan
morgonen. Lucia hade fått tillstånd att gå till
hvila i sin bädd, som stod i det långa rummets andra
ända närmare dörren, och låtsade sofva. De båda männen
vid bordet hade slutat sitt arbete och samtalade med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
