- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Första cykeln /
340

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Konungens ring. Svärdet och plogen. Eld och vatten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vare detta ett bevis, att hon ej skall blygas att kalla dig
fader.

Vid dessa ord närmar sig Regina ödmjukt, likasom
för att kyssa den gamles hand, och alla, utom Bertel
och den gamle, stå upp. Men Bertilas, bondekonungens,
forna lynne af eld brusar upp i vrede.

– Sade jag icke det, utropar han med dundrande
stämma, där står den vanbördingen, som föddes till
bonde och blef en herretjenare. Ha, vid Gud, jag har
i mina dagar sett mycken strid och mycket trots mellan
svärdet och plogen, men ett trots som detta har jag
ännu icke öfverlefvat. Pojken, som kallar sig min son,
vågar att inför mina ögon föra sin furstliga sköka och
kalla henne sin hustru.

Bertel springer upp och stöder Regina, som vid
dessa ord är nära att sjunka.

– Gubbe, säger han med af vrede darrande röst,
tacka ditt fadersnamn och ditt gråa hufvud att du kunnat
säga hvad ingen annan skulle hafva sagt och därefter
haft en timme att lefva. Här är den ring jag fäst på
min lagligen vigda hustrus hand – därvid lossar han
från Reginas finger konungens ring – och jag svär, att
denna hand är så ren och värdig som någon dödlig
hand att bära samma ring, som i så många år har burits
på den störste konungs finger.

Meris ögon stirra på ringen, hennes bleka kinder
färgas af en hög rodnad, hon kämpar den häftigaste
strid med sig själf. Slutligen träder hon närmare,
trycker ringen med hänryckning till sina läppar och
säger med afbruten stämma och en rörelse så stark, att
den förtorkar hvarje tår i hennes öga:

– Min ring som han burit ... min ring som bevarat
honom ... oskyldig är du till hans död; han gaf dig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:19:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/a/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free