Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Svarta Janes koja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dörren, hastade till båten och rodde så häftigt öfver
sundet, att man hvarje ögonblick såg den lilla båten i
fara att kantra. Kommen till stranden, lösgjorde han
sin häst, kastade sig i sadeln och ilade bort.
Jane och flickan följde med blickarna hans öfverdådiga färd.
– Aj aj, det heta blodet! suckade den gamla eftertänksamt.
Visst blir det ett lif fullt af hetaste strid!
– Jag är ond på er, Jane! sade flickan halft
gråtande. Hade ni sagt två ... det hade jag kunnat förlåta er;
men sjutton ... det var mycket elakt sagdt.
– Rår jag för det? svarade den gamla med en
axelryckning. – Men nu har han rott båten bort. Nu
måste du bli hos mig till i morgon bittida.
– Omöjligt, det vågar jag ej. Min far kommer
hem i kväll, och får han veta att jag varit hos er, så
går det er aldrig väl.
– Men hur vill du komma öfver sundet?
– Det skall ni få se, svarade flickan raskt.
Därpå afkastade hon fort sina kläder, band dem
tillsamman i ett tätt packadt knyte och knöt detta fast
vid sitt hufvud. En minut därefter hade den spegelklara
vågen omslutit hennes hvita skuldror. Hon sam
som en vattenfågel ... glänsande små vågor ringlade sig
kring hennes hals, och man såg blott det vackra ljuslockiga
hufvudet gunga på sundets yta. Tio minuter
därefter hade hon lyckligt uppnått den motsatta stranden.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
