Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Majniemi slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att de väl föga undkommit med lifvet, därest icke
ankomsten af en ny person i hast förändrat hela sakens
utseende.
– Mäster Adam! utropade en af de kringstående,
och detta namn hade en magisk verkan. I ögonblicket
bortkastades störarna, de slagne lämnades i fred, enhvar
ilade med brådskande hast tillbaka till arbetet och såg
sig med skygga blickar om efter den hotande faran.
Mäster Adam, den allmänt fruktade fogden, nalkades
på gångstigen från slottet. Det var en högväxt och
muskelstark man, omkring femtio år gammal, i klädseln
ett mellanting mellan herre och bonde. Hans korta,
nästan hvita hår betäcktes af en vintermössa af hundskinn;
de tunna sammanbitna läpparna, de små grå
ögonen och den låga, men skarpt framstående pannan
uttryckte på engång djärfhet, slughet och hårdhet. Hans
spejande öga hade på långt håll upptäckt tumultet, men
han påskyndade icke sina steg, han nalkades till utseendet
alldeles lugn, viss om sin makt öfver denna folkhop, som
i många år lärt sig att frukta honom.
Mäster Adam afhörde med tålamod rättarnes klagomål
och anställde genast summarisk process. Så stor var
arbetarnes fruktan, att ingen af dem vågade ett ord till
sitt försvar; kanske voro de ock på förhand säkra att
därigenom endast förvärra sin sak. Blott den fjortonårige,
som börjat myteriet, betedde sig vildt, knöt, till
alla kringståendes häpnad, sin hand mot mäster Adam
och utropade:
– Låter du inte mor vara i fred, så slår jag ihjäl
dig, när jag blir karl. Först tog du vår far, och han
förgicks i kriget. Sedan tog du min äldsta bror, och han
kom aldrig igen. Sedan tog du vår häst för utskylderna.
Sedan tvang du min andra bror att draga tegellasset,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>