Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Majniemi slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett antal af några och fyrtio, hade samlat sig kring stället
och betraktade än fogden, än hvarandra med blickar af
fruktan och hat. Mäster Adam anade oråd; ögonblicket
var vådligt, och hans makt stod på spel. Men slumpen
kom honom till hjälp. I parken hördes hundskall och
strax därpå ett skott. Allas blickar vändes ditåt, ty
denna tid på året, när högdjuren hade späda ungar,
brukade aldrig jagas i parken.
Hundskallet närmade sig, det rasslade mellan grenarna,
och fram störtade en ung elg rakt mot det ställe
där gamla hägnaden var nedbruten för att lämna plats
åt den nya. Några af folket uppgåfvo ett rop; elgen
studsade, åter small ett skott, och blödande rusade det
vackra djuret in bland den vikande folkhopen, men blott
för att efter några steg vackla, nedstörta och uppgifva
andan med en af dessa märkvärdiga bedjande blickar,
hvilka alla jägare veta omtala. Strax efter elgen framstörtade
hundarna och efter dem den unge grefve Bernhard
till häst, med det afskjutna geväret öfver axeln.
Ynglingen stannade ett ögonblick, påtagligen förlägen
att här vid sin jagt på så olämplig tid träffa den stränge
fogden, för hvilken han, ehuru arftagare och herre till
slottet, från barndomen hyste en ofrivillig respekt. Likväl
segrade strax hans stolthet, han steg af hästen och
närmade sig elgen med den anmärkning, liksom i förbigående,
att det lyckligtvis ej vore en hona och således
ingen skada på ungarna. Arbetarne bugade vördnadsfullt,
fogden aftog hundskinnsmössan och sade med en blandning
af ödmjukhet och ironi:
– Ers nåde har rätt att när han behagar förstöra
sitt villebråd.
Fogden hann icke säga mera, innan Lampikvinnan
kastade sig för den unge grefvens fötter och utropade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
