- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Andra cykeln /
36

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Mäster Adam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

spanande blick mot parken. Det dröjde ej länge, innan
hans skarpa ögon upptäckte tvenne gestalter framskymtande
mellan träden; det var Greta, hans dotter,
och vid hennes sida den unge grefve Bernhard. Ett
knappt märkbart löje drog sig vid denna anblick öfver
fogdens läppar.

– Icke så illa! mumlade han. Den unga örnen
vill visa i god tid sin makt; jag har dock en tråd som
binder hans flygt. – Därpå gick han med lugna steg till
slottet, lämnande de båda unga ostörda i deras förtroliga
vandring före afskedets ögonblick.

Mäster Adam var nu icke lik sig själf. Helt annan
än nyss förut, gick han omkring bland det församlade
folket, utdelade rundeligt både mat och öl, hade åt alla
ett vänligt ord och låtsade icke märka arbetarnes hånfulla
misstrogna blickar, som triumferande mötte honom öfverallt.
Lampigossen kunde icke styra sin tunga.

– Skål, mäster Adam – utropade han, i det han
trängde sig fram till ölstånkan – det ölet har icke vuxit
i kvarndammen!

Fogden smålog och svarade endast:

– Du bedrar dig, min gosse; maltet är hemma
just därifrån.

Men ungdom och kärlek fortsatte sin lustvandring
i den gröna parken. Strålande som de af hälsa och
glöd, såg majsolen ned på dem genom lönnarnas kronor.
Blyga som den första kärleken, oskyldiga, friska och
hoppfulla som den, böjde sig vårens första sippor under
de vandrandes fot, och de märkte det ej. Fåglarna sjöngo
rundtomkring: de hörde det ej; och likväl märkte de,
hörde de allt. Ty allt flöt för dem tillsamman i en
enda anblick och en enda ton: sol och blommor och
fågelsång, de togo alla en enda gestalt och ett enda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/b/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free