Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Mäster Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Lofva mig, ers nåd, att innan ni reser sammankalla
arbetarne och uppmana dem att i allting vara mig
hörsamme, såsom de böra vara hörsamma eder själf.
– Stannar ni då kvar?
– Ja ers nåd.
– Godt. Jag lofvar er det.
En half timme efter detta samtal stodo alla slottets
invånare samlade kring sin unge herre, hvars häst redan
stampade vid slottsporten. Grefve Bernhard hade efterkommit
förvaltarens önskan och tillsagt alla underhafvande
ovillkorlig lydnad för mäster Adam. Ett doft knot blandade
sig i hurraropen; men den unge grefven aktade icke
därpå, utan sprängde i sporrstreck bort på vägen åt Åbo.
En enda såg med förgråtna ögon den sista fladdrande
skymten af hans blåa plym; det var den hårde förvaltarens
dotter, den milda och ljuslockiga Greta.
Knappt var grefven borta, innan mäster Adam framkallade sina rättare.
– Bort med ölet! ropade han. Fram med fångkärran,
och Nils i häkte. Åtta de mest uppstudsiga af
eder öfriga uttagas till rekryter. Lampipojken inspärras
i kvarnkammaren, och hans mor jagas på ögonblicket
från sitt torp.
Fruktan och häpnad betogo alla närvarande. Blott
Lampikvinnan vågade höja sin röst till ett klagorop.
– Ve, ve! ropade hon. Ve öfver den otrogne
gårdsfogden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
