Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Slaget vid Warschau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kristinas tron satt den tappre krigaren, den store fältherren,
den högsinte och högtsträfvande, men föga statskloke
hjälten Carl X Gustaf. Vi befinna oss i Juli år
1656. Hvilka förmätna planer, hvilken lysande framgång,
hvilka triumfer och förödmjukelser hade icke timat inom
den korta rymden af ett år före denna tid! Brinnande
af stridslystnad hade Carl Gustaf kastat sig öfver det
stora, men oeniga, söndrade, själfviska och därför vanmäktiga
Polen. Den 3 Juli 1655 hade den tappre och
ryktbare finnen Arvid Wittenberg med 20,000 af trettiåra
krigets veteraner uppbrutit från Stettin och inryckt i
Polen; snabb som en stormvind ilade konungen efter,
och innan November hade han eröfrat Warschau, Krakau,
Thorn, Polens nycklar och hufvudstäder, slagit eller
lockat till öfvergång dess spridda härar, förjagat dess
svage konung Johan Kasimir som en flykting utan rike
öfver Karpaternas fjäll till Schlesien, underlagt sig mer
än hälften af det vidsträckta riket och tagit trohetsed af
dess invånare. På höjden af sin glans anade icke Carl
Gustaf motgångens dagar; »svenske konungen (hette det
i en då utkommen ströskrift) anser lyckan för fyrkantig,
då däremot alla andra anse henne för rund».
Sedan dess, hvilket växande hat mellan folk och
folk – trolöshet, förräderi, försåt, förtviflan, lönmord,
hämnd, fanatism – och vid sidan af dem fosterlandskärlek,
tapperhet, ära och snille – hvilka blodiga förluster,
dyrköpta segrar, nöd, faror och elände, hvilken
nemesis öfver de svenska vapnen, som här i all deras
glans fingo erfara förbannelsen af ett orättvist krig och
raseriet hos ett folk, som kämpar för sitt fäderneslands
bestånd eller undergång! Stora, glänsande, men hemska
taflor af mänskliga passioner! I November och December
1655 hade polackarne begripit djupet af sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
