Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Grefve Gustaf Bertelsköld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Pekka – utropade grefve Bernhard, hvars tankar
plötsligen hade ledt honom på ett annat ämne – säg
mig, hvad är det för historier som gå om min fars
kopparring?
– Hvad skulle det vara? genmälde Pekka undvikande.
– Det var borta i Finland en som ville ha ringen,
och jag har lofvat henne den, när jag engång ärfver
min far. Jag tänkte då icke vidare därpå, men när
jag i går såg den på min fars finger, frågade jag hvarför
han bar en så simpel ring. Då rynkades hans panna,
han genomborrade mig med mörka ögonkast och frågade
tillbaka: »Vet du om dess historia ingenting?» – Nej,
svarade jag. – »När jag engång dör, sade han, skall
du finna mitt testamente förvaradt i Åbo hofrätt; där
får du veta hvad du behöfver.» Därpå förmanade han
mig att aldrig lämna ringen ifrån mig, när jag engång
erhållit den. Säg, Pekka, hvad skall detta betyda?
– Hvad vet jag? genmälde ryttaren i sin förra
ton. Det måtte väl vara en kärlekspant från grefvens
ungdomstid.
Grefve Bernhard ryckte otåligt i tygeln.
– Jag frågar, är det rätt? utbrast han. Aldrig ett
ord af förtroende från min far! Aldrig en faders
kärlek! Fruktan, lydnad och åter fruktan och lydnad
och ständiga förödmjukelser – det är min lott! Hvarje
soldat i armén vet mera om min fars hemligheter,
än jag!
– Generalen är en lyckans man! inföll ryttaren
nästan utan att tänka därpå. – Grefve Bertelskölds lycka
hade blifvit ett ordspråk i hela armén.
– Han lycklig! återtog den unge ädlingen nästan
bittert. Ja väl, om man kallar det lycka, att ständigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
