- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Andra cykeln /
91

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Mened förlamar lyckan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Man hälsade afmätt och ceremonielt; därefter bortlade
båda partierna sidovapnen vid tältets dörr, till ett
tecken af stillestånd och fred för ögonblicket. Underhandlingen begynte.

Lithauerne framställde först sina fordringar, tilltagna
i stark prutmån. Svenskarne skulle nedlägga vapnen,
återgifva sitt byte och sina fångar, utrymma landet,
återlämna fästningarna samt svära att icke vidare tjena
mot hans polska majestät i detta krig, hvaremot dem
lofvades fritt aftåg och eskort till gränsen. Dessa voro
hufvudpunkterna, och de framställdes af lithauerne snarare
som en beviljad nåd, än som en å båda sidor
jämlik konvention.

Bertelsköld hörde med tålamod det långa talet till
slut. Därefter framställde han, i stället för svar, sina
fordringar, hvilka ej heller voro knappt tilltagna. Lithauerne
skulle upplösa sin landstorm, öfverlämna till
svenskarne, utom andra städer och fästningar, Vilna till
krigsunderpant, betala tretusen dukater i månaden till
svenska härens underhåll och svära att under åtta
månaders tid, d. v. s. till nästa vår, icke företaga något
fientligt mot svenskarne. Däremot förband sig Bertelsköld
å sin sida att hålla sträng krigstukt, icke indrifva
brandskatt, skydda personer och egendom samt hos hans
svenska majestät utverka billiga fredsvillkor.

Lithauernes förvåning och raseri vid dessa fordringar
kunna lättare tänkas, än beskrifvas. Med möda
förmådde de dämpa sin vrede, tills tolken talat till slut.
Några de häftigaste grepo till sina vapen och gjorde
min af att genast afbryta sammankomsten; dock hejdades
de af prelaterne, som troligen gissade att Bertelsköld
framställt dessa fordringar blott för syns skull och för
att trygga sitt rykte i sina följeslagares ögon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/b/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free