- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Andra cykeln /
111

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Lilla Bält

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det var en afton, den 26 Januari 1658. Nästan
hela svenska hären var sammandragen i och omkring
den lilla byn Heilse norrom staden Kolding, ryktbar,
äfven den, etthundranittio år efteråt. Konungen mönstrade
trupperna på de hårdt frusna och snöbetäckta åkerfälten.
Hans lynne var den dagen icke det bästa, ty ett starkt
töväder hade ånyo upprifvit en del af de isar, hvilkas
bräckliga bryggor skulle föra hans härar och hans
lycka mot Köpenhamn. Han var den dagen sträng i
mönstringen, och där föllo skarpa ord, dem både höge
och låge i hären fingo hålla till godo.

Konungen, åtföljd af Wrangel, Dahlberg m. fl. af
sina tappraste officerare, höll plötsligt sin häst vid ett
af de nyss från Pommern hitkallade regementena. Dess
mundering var sliten, dess yttre föga paradmässigt, men
hållningen fast som en mur. Hvarje karl, med sitt ärriga,
vilda, väderbitna ansikte, såg trygg och orubblig konungen
rätt i ansiktet; icke en min förändrades, icke en rörelse
tvekade; det var en af dessa stålfasta pröfvade kärntrupper,
som aldrig darrade, icke ens för en vredgad
konungablick. Carl Gustafs stränga uppsyn ljusnade;
han vände sig till Wrangel med dessa ord:

– Betrakta de där karlarne och säg mig icke mer
att där ligger ett haf mellan mig och Köpenhamn.

Wrangel, som hela tiden afstyrkt tåget öfver Bälten,
genmälde buttert:

– För att med dessa karlar köra juten i Östersjön,
behöfver ers majestät ej själf hoppa i putten.

Konungen, utan att lyssna därpå, framvinkade ur
sviten en högväxt officer.

– Det är ert folk, grefve Bertelsköld?

– Ja, ers majestät, svarade grefven och saluterade stolt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/b/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free